A Igreja Romana convida‑nos hoje a celebrar o triunfo de São Lourenço, que, desprezando as ameaças e as seduções do mundo, venceu a perseguição do demónio. Exercia nessa Igreja de Roma, como sabeis, as funções de diácono. Aí administrou o sagrado Sangue de Cristo; aí derramou o seu sangue pelo nome de Cristo.
O bem-aventurado apóstolo São João expôs claramente o mistério da Ceia do Senhor, dizendo: Como Cristo deu a sua vida por nós, também nós devemos dar a vida pelos nossos irmãos. Assim compreendeu São Lourenço; assim o compreendeu e realizou: o que tinha recebido naquela mesa, isso mesmo ofereceu. Amou a Cristo na sua vida, imitou‑O na sua morte.
Portanto, também nós, irmãos, se realmente O amamos, imitemo‑l’O. A melhor prova que podemos dar do nosso amor é imitar o seu exemplo. Na verdade, Cristo sofreu por nós, deixando‑nos o exemplo, para que sigamos os seus passos.Estas palavras do apóstolo São Pedro parecem dar a entender que Cristo só sofreu por aqueles que seguem os seus passos e que a paixão de Cristo de nada aproveita senão àqueles que O seguem. Seguiram‑n’O os santos mártires até ao derramamento de sangue, à semelhança da sua paixão. Seguiram‑n’O os mártires, mas não só eles. Não foi cortada a ponte depois de eles terem passado; não secou a fonte depois de eles terem bebido.
Aquele jardim do Senhor, meus irmãos, não só tem as rosas dos mártires, mas também os lírios das virgens, as heras dos esposos e as violetas das viúvas. Nenhuma classe de pessoas, irmãos caríssimos, deve menosprezar a sua vocação. Cristo sofreu por todos. Com toda a verdade está escrito a este propósito: Ele quer que todos os homens se salvem e cheguem ao conhecimento da verdade.
Entendamos, portanto, como deve o cristão seguir a Cristo, mesmo sem ter de derramar o seu sangue, sem ter de suportar o martírio. Diz o Apóstolo, referindo‑se a Cristo nosso Senhor: Ele, que era de condição divina, não Se valeu da sua igualdade com Deus. Oh sublime majestade! Mas aniquilou‑Se a Si próprio, assumindo a condição de servo, tornando‑Se semelhante aos homens e aparecendo como homem. Oh profunda humildade!
Cristo humilhou‑Se: aqui tens, cristão, o que deves imitar. Cristo obedeceu: como podes orgulhar‑te? E depois de ter passado semelhante humilhação e de ter vencido a morte, Cristo subiu ao Céu: sigamo‑l’O. Ouçamos o que diz o Apóstolo: Se ressuscitastes com Cristo, aspirai às coisas do alto, onde Cristo está sentado à direita de Deus.
Dos Sermões de Santo Agostinho, bispo
(Sermão 304, 1-4: PL 38, 1-395-1397) (Sec. V)
Be på latin. Demoner HATAR latin 🇻🇦 In te, Dómine, sperávi, non confúndar in ætérnum: in iustítia tua líbera me et éripe me: inclína ad me aurem tuam, accélera, ut erípias me. Allelúia. (Psaltaren 30:2–3) 🇺🇸 Till dig, o Herre, tar jag min tillflykt; Låt mig aldrig komma på skam. I Din rättvisa, rädda mig och befria mig, vänd Ditt öra mot mig, skynda dig att befria mig! Halleluja. (Psaltaren 30:2–3)Han förvaltade Kristi Heliga Blod
ResponderExcluirDen romerska kyrkan inbjuder oss idag att fira den helige Laurentius triumf, som föraktade världens hot och förförelser och övervann djävulens förföljelse. I denna kyrka i Rom utövade han, som ni vet, diakonens funktioner. Där förvaltade han Kristi heliga blod; Där utgöt han sitt blod för Kristi namn.
Den salige aposteln Johannes förklarade tydligt Herrens nattvards mysterium när han sade: "Liksom Kristus gav sitt liv för oss, så bör vi ge vårt liv för våra bröder." Det var så S:t Laurentius förstod; Det var så han förstod det och insåg det: det han hade fått vid det bordet erbjöd han. Han älskade Kristus i sitt liv, han efterliknade honom i hans död.
Därför bör också vi, bröder och systrar, efterlikna honom, om vi verkligen älskar honom. Det bästa beviset vi kan ge på vår kärlek är att efterlikna hans exempel. Faktum är att Kristus led för oss och gav oss ett exempel så att vi kan följa i hans fotspår.Dessa ord av aposteln Petrus verkar antyda att Kristus led endast för dem som följer i hans fotspår och att Kristi lidande inte gagnar något annat än dem som följer honom. De heliga martyrerna följde honom ända till blodsutgjutelse, liksom hans lidande. Han följdes av martyrerna, men inte bara av dem. Bron höggs inte efter att de hade passerat; Det torkade inte ut fontänen efter att de hade druckit.
I Herrens trädgård, mina bröder, finns inte bara martyrernas rosor, utan också jungfrurnas liljor, brudgummens murgröna och änkornas violer. Ingen klass av människor, kära bröder, bör förringa sin kallelse. Kristus led för alla. I sanning står det skrivet i detta avseende: Han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.
Låt oss därför förstå hur den kristne måste följa Kristus, även utan att behöva utgjuta sitt blod, utan att behöva uthärda martyrdöden. Aposteln säger, med hänvisning till Kristus, vår Herre: Han, som var av gudomligt tillstånd, gjorde inte bruk av sin jämlikhet med Gud. O sublima majestät! Men han förintade sig själv, tog på sig en tjänares villkor, blev som människor och framträdde som en människa. Åh djup ödmjukhet!
Kristus ödmjukade sig: här har du, kristen, det som du måste efterlikna. Kristus lydde: hur kan du vara stolt? Och efter att ha gått igenom en sådan förödmjukelse och besegrat döden for Kristus upp till himlen: låt oss följa honom. Låt oss lyssna till vad aposteln säger: Om du har blivit uppväckt med Kristus, sträva då efter det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.
Från predikningar av St. Augustinus, biskop
(Predikan 304, 1-4: PL 38, 1-395-1397) (avsnitt V)